AIK Handboll

Det bjöds på en tät, tuff och in i det sista oviss underhållning denna söndagskväll i Solnahallen. Återigen var det en ganska välfylld läktare, som, framför allt i slutskedet, även hördes och gav spelarna det stöd, som de så väl behövde under det spännade slutskedet i matchen. Det gav spelarna de extra krafter, som så väl behövdes under de sista minuternas spännande jakt på poäng.

Äldre minnesgoda läsare minns kanske komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen? Gör ni det inte, så är det ingen förlust. Det var två danska komiker(?), en lång och mager och en kort och satt. Roliga var det egentligen inte, men de påminde mycket om dagens domarpar. tyvärr får man kanske säga.

Roligt var inte heller förutsättningarna inför matchen. Den redan tidigare tämligen numerärt tunna truppen, saknade fyra spelare beroende på sjukdom, jobb och bröllop. Det var bara att gilla läget och jobba hårt. Och det skulle spelarna komma att göra!

Matchen då? Så här såg det ut:

Det skulle dröja nästan 3½ minut innan första målet kom! Och då var det Niklas Engdahl som gav AIK ledningen. Den blev dessvärre kortvarig. Som så ofta den här säsongen, såg hemmaspelet lite segt ut i matchinledningen och Karlskrona gick snabbt upp till en 3-1-ledning, som ökades till 6-3. Vårt största problem under de inledande 10 minuterna, var att komma till avslut.

Tremålsledningen från starttian skulle bestå. Karlskrona höll ledningen med som mest 4 och som minst 2 mål. Alexander Eriksson gjorde sina två första mål för kvällen, och fler skulle komma. Så här långt hade Karlskrona fått två straffar, bägge i mål, AIK ingen.

Karlskrona malde på och hade en ledning på 3-5 mål under halvlekens sista 10 minuter, utom vid ett tillfälle, när vi knaprat in till 13-15 med två minuter kvar till pausen. Karlskrona ökade på och kunde gå till vila med med ledningen 13-17.

Stefan Sjöstedt fick chansen att knappa in på förspränget vid två frilägen i slutminuten men målvakten lyckades med lite tur hålla rent.

Det kändes tungt men inte förlorat med ett fyramålsunderläge i halvtid. Vi har varit där förut och ändå lyckats komma igen.

Visserligen gjorde gästerna andra halvleks första mål, men det kändes och syntes att vi inte givit upp. Inte ens vid ställningen 14-20 efter 44 minuters spel visade vi upp några trötthetstecken eller uppgivenhet. Vi gjorde tre raka mål till 17-20 och med just bara 20 minuters spel kvar ledde Karlskrona med 21-19.

Matchen var tät och tuff och bägge lagen visade emellanåt tecken på trötthet och Karlskrona behöll ledningen med 2 eller 3 mål ända fram till den 49:e minuten, då de ökade och inför sluttian ledde de med 28-24 och hoppet om poäng kändes ganska litet.

När så Karlskrona genom två snabba mål gick upptill 24-30, så kändes poängen avlägsen. Visserligen reducerade Chrille Andersson till 25-30. men Karlskrona svarade direkt, 25-31.

Spelarna gav inte upp och inte publiken heller. Den långa marschen skulle just starta!

Martin Andersson, ont i ett ben, hade försökt byta med Roni Saouma och nu hoppade han in i mål. Han fick en bra och flygande start och skulle sen med tur och skicklighet hålla tätt resten av matchen! På nästan exakt fem minuter gick vi från 25-31 till 31-31, med 2½ minut kvar att spela. Bägge lagen ville, och försökte, vinna men några fler mål skulle det inte bli.
Matchen slutade 31-31.

Visst var det en härlig kämpamatch AIK gjorde trots en svårt decimerad trupp, men man undrar ju ändå varför vi så ofta ska göra det tungt för oss själva genom att inte vara med från början. Eller behöver vi den tändvätskan för att kunne ge allt?

En fantstiskt spännande och underhållande match blev det ändå och poängen satt oerhört skönt.

Alla spelare gav allt, de var ju tvungna till det, men ett extra plus måste ändå ges till Alexander Eriksson, som tillsammans med den andra mittsexan Chrille Andersson gjorde 6 mål. Bägge med två straffar var. De enda straffar vi fick. Karlskrona belönades med 8 stycken! Varför? Ja, säg det, jag har aldrig förstått mig på Fyrtornet och Släpvagnen och inte blev jag klokare idag. Vid ett tillfälle fick Karlskrona två straffar med tämligen kort intervall men när vi drabbades av en liknande situation några minuter senare, dömdes offensiv foul! Kanske såg domarna något som jag, med flera i publiken, missade...

Reultatet får nog anses som rättvist, trots att Karlskrona förde matchen i drygt 52 minuter, men de sista åtta, de var våra!

Chrille Andersson, Alexander Eriksson 6 var

Bratislav Markovic 5

Niklas Engdahl 4

Johan Petrén, Henrik Hillerdal 3 var

Stefan Sjöstedt 2

Per Karlsson och Rikard Axelsson 1 var

Bappe

AIK:s damer var värda oavgjort efter en kämpastark andra halvlek. Efter en hel del dramatik i slutet blev det dock förlust med 20-19 mot Örebro SK i Solnahallen.

Örebro SK har släppt in minst mål i serien näst efter serieledarna Guif och matchen började också målfattigt. I början höll AIK jämna steg med bortalaget och fram till 8-9 i den 22:a minuten hade inget lag haft ledningen med mer än ett mål. Då blev Linn Karlsson Malinen utvisad och Örebro utnyttjade det numerära överläget till ett litet ryck. I pausen var ställningen 10-14. Sex av Örebros mål i den första halvleken kom på kontring varav fyra efter det att försvaret tjuvat och brutit AIK-passningar på 9 meter.

I anfallet blandade AIK enkla misstag med att bolla upp för välplacerade skott. Man kan också konstatera att Örebro läst på sin läxa och tog mittsexan Sandra Gestlöf hårt.  Det gjorde att de annars så framgångsrika inspelningarna till linjen inte fungerade.

Andra halvlek började som den första slutade och Örebro kunde snabbt göra två mål och gå upp till ledning 16-10. Men AIK visade därefter att snacket i paus givit resultat. Särskilt i försvaret var AIK-tjejerna mer alerta och fotarbetet och tuffheten var helt annan än i första halvlek. Det gav kontringar och även ett bättre anfallsspel vilket resulterade i sex raka mål och kvittering till 16-16 efter 22 minuter. Elinor Pedersen höll under denna period, med hjälp av ett engagerat försvarsspel, nollan i 20 minuter.

Men så gick det som så ofta när ett lag kommer ifatt efter stort underläge, motståndarna skärper till sig och laget som kommit ifatt slappnar omedvetet av. Örebro tog ledningen med 17-16 som blev 18-18 efter 27.30. Örebro gjorde sedan 19-18. I anfallet efter bröt man sedan en AIK-passning och kontrade in 20-18. Sen hjälpte det inte att Therese Schollin gjorde 19-20 på kontring, längre än till ett frikast på övertid ledde inte ansträngningarna.

Det kändes som om oavgjort hade varit det mest rättvisa reslutatet men kämpatagen i andra halvleken räckte tyvärr inte till det.
 

I AIK var det roligt att se Therese Schollin på högerkanten. Hon var den som höll upp intensiteten i första halvlek och fortsatte spela bra i andra när övriga också höjde sig. Paulina Siggeson dominerade skyttet med sex mål men hade också, liksom flera andra, en del slarvfel i anfallsspelet. Bra målvaktsspel, särskilt i andra halvlek, av Elinor Pedersen, då också försvarsspelet över lag tätnade betydligt.

AIK:s mål: 10 distansskott, 5 kontringar, 2 genombrott/väggspel, 1 linje, 1 kant.

Örebros mål: 8 kontringar, 7 distansskott, 2 genombrott/väggspel,  2 straffar, 1 linje.

Målgörare:

AIK: Paulina Siggeson 6, Lee Drangel 4, Linn Karlsson Malinen 3, Therese Schollin 3, Sandra Gestlöf 2, Ina Lundell 1.

Örebro: Malin Bergfalk 6, Danielle Sillvén 5, Terese Jämthed 3, Angelica Nåfors 2, Emma Bertolsson 2, Kajsa Marklund 1, Emma Hjulström 1.

Domare: Bo Christoffersson, Roger Göransson.

Anders Lindén

Det blev en tung och lite tafatt inledning på matchen för hemmalagets del. Vi hade svårt att hitta öppningar och komma till avslut. Det första hemmamålet dröjde nästan 6½ minuter och då låg vi under med 0-3.

Det skulle gå nästan 13 minuter innan mål nummer 2 kom och då var det på ett straffkast! Sedan hände något - vi gick upp till 4-6 och det kändes som om vi hade häng. Kanske kände även Västerås detta, för de ökade tempo och tryck och gick upp till en 8-4-ledning, som höll sig till 6-10

Västerås skulle hålla undan resten av halvleken. Ja, de ökade på den och ledde vid några tillfällen med både 6 och 7 mål! Under de sista minuterna knaprade vi in lite och höll lite kontakt med ett femmålsunderläge inför den andra halvleken.

Det var inte första gången i serien, som vi genom en seg och tveksam inledning skapade en uppförsbacke, som vi sen skulle få kämpa emot hela matchen. Det vittnar visserligen om en god lagmoral, men den kan man ju få på ett mindre plågsamt sätt!

Det som annars slår, och förbluffar, en är den maskinmässiga målproduktionen hos Västerås. De gör 5 mål under varje 10.minutersdel medan AIK går från 1 till 5 till4.

Den målsnålaste perioden i matchen. Bägge lagen gör 3 mål var. Den främsta anledningen är kanske att AIK får några kontringschanser, men de kastas eller slarvas bort, tyvärr.

Västerås går visserligen först upp till 20-13-ledning, men när då den annars för dagen röststarka publiken börjar ge upp, vaknar hemmalaget till liv och knaprar undan för undan in på gästernas, som mest, 7-målsledning och krymper denna under knappt sex minuter till en 3-målsledning. Publiken fylls på nytt av hopp och ska nu högljutt stötta hemmaspelarna under resten av matchen.

Vi fortsätter att spela, kämpa, springa och kämpa och gör nästan allting rätt. När så lagkaptenen Chrille Andersson, med 2½ minuter kvar att spela, vräker in 23-23 låter Solnahallen som om det satt uppemot 1000 personer i publiken. Västerås återtar dock ledningen. Två minuter kvar. Så sker det märkliga: med ungefär 32 sekunders speltid kvar missar Västerås ett skott, vi får kontringschans, tar den men precis innan kvitteringen går in i målet blåser domarna! Bollen i mål, men målet räknas inte. Och det är vi som begärt time-out!

Vi lyckas komma till ett anfall till, men tar ett för hastigt och oöverlagt avslut och Västerås kan i en sista kontring sätta ytterligare ett mål en sekudn innan slutsignalen går.

Ett trist slut på en förnämlig och kämpastark andra halvlek.

Även i den andra halvleken var Västerås förbluffande konskventa, fast nu gör de 3 mål under tiominutersperioderna, så när som på matchens sista mål, som blev ett slags bonus för gästernas del.

Johan Petrén, Niklas Engdahl 5 var

Stefan Sjöstedt 4

Christer Andersson, Johan Nykvist (alla på straff) 3 var

Per Karlsson, Rikard Axelsson och Tonmas Hagman 1 var

Patrik Söderström, junior från Tyrold, gjorde debut i hemmahallen.

Bappe