AIK Handboll

Det säg länge både bra och tryggt ut när AIK:s herrar mötte Swithiod i Allsvenskan.

Efter 10 spelade minuter var ställningen 4-4. Sedan gjorde vi ett litet ryck och ledde efter 20 med 10-7 som i sin tur var 13-11 i halvtid.

Så långt kändes det som att vi kontrollerade matchen. Som mest hade vi några gånger haft en 4-målsledning.

Vi behöll också ledningen under större delen av den andra halvleken, men det var hela tiden knappt och lite växlande och när 10 minuters speltid återstod var ställningen 23-22.

Efter 51.30 tog så Swithiod ledningen i matchen för första gången sen den åttonde spelminuten. En ledning som de sen skulle behålla under resten av matchen, förutom att ställningen vid ett par tillfällen var lika. Swithiods segersiffror blev 27-26.

Tätt och spännande, javisst. Men också mer nervigt och intensivt än välspelat. Det som främst knäckte oss var nog en dubbelutvisning under slutskedet, som störde vår spelrytm så mycket att vi aldrig riktigt hittade tillbaks igen.

Spelet var aldrig riktigt bra. Alltför ofta såg det lite krampaktigt och nervöst ut. Vi hade ett riktigt flytande spel bara under en period i den första halvleken mellan den 11:e och 27:e minuten ungefär. I övrigt blev det mycket kämpa och vilja.

AIK:s för dagen bästa spelare var Roni Saouma i målet, Niklas Engdahl och Chrille Andersson. Vi hade totalt 11 målskyttar, men 6 av dem gjorde då 1 mål var.

Swithiod jobbade kopiöst och ville verkligen vinna, liksom vi. Kanske var det den något svårförståeliga dubbelutviningen som fick vågskålen att väga över.

AIK:s målskyttar:

Christer Andersson och Niklas Engdahl 6 mål

Johan Nykvist och Stefan Sjöstedt 3

Per Karlsson 2

Alexander Eriksson, Johan Petrén, Bratislav Markovic, Henrik Hillerdal, Rikard Axelsson och Tomas Hagman 1 mål var.

Bappe Bjuggren

Trots ett spel som inte övertygade vann AIK:s damer över Tallen med uddamålet i Solnahallen. Till segern bidrog främst målvakten Vanessa Kuslap och niometersspelaren Lee Drangel.

AIK tog ledningen med 1-0 genom Paulina Siggeson. Tallen kvitterade omgående. 2-1 för AIK gjorde sedan Lee Drangel och det skulle dröja till mitten av andra halvlek innan Tallen var ifatt igen.

Båda lagen slarvade både i uppspelen och i det uppställda spelet och anfallen blev ofta väldigt korta med snabba avslut. AIK såg dock ut att vara det bättre laget och gick sakta men säkert ifrån till 4-2 och 6-3. Men Tallen kom igen till 6-5 och 8-7. I halvlek stod det 10-8 till AIK. Då tog AIK time out och snacket resulterade i att man gick ifrån till 10-7 efter två långa anfall med avslut av Lee Drangel.

Andra halvlek började med ett antal missade anfall åt båda håll. Vanessa Kuslap räddade en straff och AIK fick några mål på kontringar och snabba uppspel och plötsligt var ledningen sex mål, 14-8.. Men så kom de tekniska felen igen och Tallen knaprade sig närmare fram till 14-13. Vid 16-14 tog AIK time out och i anfallet efter kom 17-14 efter ett långt och fint anfall. Sedan förstördes AIK:s spel av att Linn Karlsson-Malinen fick rött kort. Under och efter utvisningen gick Tallen upp och förbi, 17-19. Slutet blev dramatiskt. Det stod 21-21 och AIK fick straff. Den blev dock bortdömd för fotfel. Sen räddade Vanessa Kuslap nästa Tallen-anfall och Sandra Gestlöf kunde göra 22-21 från linjen. Sedan hade Tallen lägen att utjämna men Vanessa Kuslap gjorde några avgörande räddningar, den sista tio sekunder före slutsignalen.

Det var en hafsig match från båda lagen, men AIK såg ut att ha en större potential. Denna dag var det Lee Drangels tunga skott och Vanessa Kuslaps målvaktsspel som fällde avgörandet. Och att man lyckades hålla mångåriga elitseriespelaren Therese Hettman på två spelmål.

Målgörare AIK: Lee Drangel 8, Paulina Siggeson 5, Linn Karlsson Malinen 3, Ina Lundell 2, Sandra Gestlöf 2, Therese Schollin 1.

Målgörare Tallen: Jessica Lindo 5, Therese Hettman 4, Beata Sjögren 3, Elin Hed 3, Helena Persson 2, Fanny Biehl 2, Love Nordgren 1, Annika Nordin 1.

Domare: Daniel och Peter Asmund.

Anders Lindén

Johan debuterade i seriespel för AIK förra säsongen i division 1 och är född 1986.

Han beskriver själv sin handbollsbakgrund så här före en träning i Solnahallen. En träning som han på grund av förkylning inte kan delta i:

- Jag började spela i Lindesskolan som 6-åring. När jag sen började på gymnasium i Eskilstuna gick jag till GUIF där jag spelade i tre säsonger. Därefter har jag ett mellanår tillbaks i Lindesberg men då jag var ute och reste i ett år, mest i Australien och Nya Zeeland. Efter det blev det ett år Väntorp/AIK, AIK:s B-lag, för att sen komma till AIK:s A-lag förra året.

Förra året, ja, du spelade en hel del och kändes som en frisk fläkt!

- Ja, jag är ganska nöjd med debutsäsongen, i alla fall vad gäller speltiden, men tycker väl kanske att vi, som lag, borde ha spelat och presterat bättre förra året. Men för egen del var jag hyfsat nöjd.

Hur tycker du att truppen ser ut i år jämfört med förra året?

- Jaa... det är färre "stjänor" i år kanske, men det är fler som jobbar för hela laget. Det är liksom... nu är alla här för att de vill vara här. Vi känns mer som en trupp i år, fler som drar mot samma mål. Och jag tycker det syns på planen också. Det finns också mer glädje, t ex när man gör mål. Det känns bra.

- Första matchen var väldigt bra tycker jag. Och egentligen var väl den andra, mot Anderstorp, det egentligen också, men vi gick ner oss på slutet. Vi ligger under med ett mål med fem minuter kvar och tappar de fem med 0-5... det kan vi ju inte vara nöjda med. OK, det var en utvisning och rätt mycket tillfälligheter.... men varje poäng är otroligt viktig i en sån här bra serie, så man måste ta chansen när den kommer.... fast det är hemmamatcherna vi ska vinna i första hand..... men när vi får chansen borta gäller det att ta den.

- Ja! Det tvivlar jag inte ett ögonblick på. Det är visst 12 av 14 tränare som tippat oss sist, så vi slår ur underläge i varje match och det tror jag kan passa oss utmärkt.

- Jooo.... kanske... men å andra sidan har jag en lite annan roll i laget i år, jag har ju, i alla fall delvis, bytt position och spelar mest mittnia, så.... ja, målgivande passningar är ju precis lika mycket värda.... men visst, jag gör gärna fler mål!

- Absolut! Det är som mittnia jag har spelat under i stort sett hela min karriär så här långt. Det var egentligen bara sista junioråret och förra säsongen i AIK, som jag spelat vänsternia. Jag tror att jag får ut mer av mitt spel och mina kvalitéer i den här rollen.

- Samtidigt är det ju bra att kunna spela i flera positioner och där ser det riktigt bra ut i år. Vi har flera spelare som kan spela på fler positioner och det bör göra oss mindre sårbara under en lång säsong. Vi har några spelare som kan spela på i stort sett alla positioner, vilket bör göra oss lite mindre sårbara vid skador och sjukdomar.

- Stefan Sjöstedt på vänsterkanten, tror jag kommer att bli något riktigt sevärt i år! Han har sett ruskigt bra ut. Eftersom Leo lär ligga lågt på grund av nya jobbet och Calle Dalberg är långtidsskadad, kommer han att få mycket speltid också, Sen tror jag också att Richard Axelsson får sitt genombrott i år..... Bratislav Markovic kommer publiken att se alldeles själva... Kul att se också hur Chrille Andersson växt med kaptensrollen.

Jag tackar Johan för att han ställt upp och önskar honom naturligtvis en god bättring men också en en bra match och en sger på söndag!

Bappe

Jepa, Jan-Erik Pettersson, rapporterar från Anderstorp:

Matchen är väldigt jämn i början och vi följs åt till 3 - 3 sedan gör Anderstorp 2 raka mål till 5 - 3 men det är väldigt jämnt.
I första halvlek är det inget lag som gör mer än två mål på raken. Vi spelar ett bra försvarsspel och den som främst skapar problem för oss är Thomas Hiljemark.
Thomas och V6 Adam Lillvik står för 10 av Anderstorps 13 mål i första halvlek. Anderstorp har ändå övertaget de första 15 minuterna men sedan tycker jag vi får ganska bra grepp om dem. Vi slarvar dock en hel del i våra
uppspel och får dålig utdelning i våra kontringar. Vi sätter en japan på slutet men den blir korrekt avblåst för övertramp tyvärr. Vi spelar ett bra försvarsspel hela första halvlek och Martin spelar stabilt i mål. Framåt har
vi bra starter från Bratislav och när vi har tålamod får vi mycket lägen på linjen. Ställningen i paus är således 13 - 11 till Anderstorp.

Vi börjar andra halvlek med 3 raka mål och det känns som vi har Anderstorp i rejäl gungning. Vi tar ledningen med 14 - 13 och sedan även med 15 - 14 men sedan kommer ett ganska avgörande ryck från Anderstorps sida. De gör 5 raka mål och går från 14 - 15 till 19 - 15 och det gör att vi får jaga resten av halvleken. I den här perioden är det framförallt Hiljemarks samspel med med Christoffer Johansson på linjen som skapar problem i försvaret för oss. Det är i början av andra halvlek som Christoffer gör sina 3 mål i matchen men det är han som är orsaken till de flesta av våra utvisningar. Framåt så spelar vi oss till ganska bra lägen men vi bränner bland annat tre rena frilägen från linjen. I underläge 15 - 19 känner vi att vi behöver ändra något och vi börjar punkta Hiljemark. Vi får lite utdelning på det direkt och gör 2 raka till 17 - 19. Punktmarkeringen gör dock att det blir lite större ytor för Anderstorps övriga 9M spelare och då framförallt Jim Sundgren. Han gör 7 av Anderstorps sista 10 mål. Bakåt så blir vi lite, lite tveksamma och får inte riktigt träff på Anderstorp och då framför allt Sundgren. I andra halvlek är det även Jonathan Averstedt som vinner målvaktsmatchen. Anderstorp går från 19 - 17 till 22 - 17 och det är ett avstånd på 4 - 5 bollar till 24 - 19. Då gör vi två raka och känner att vi börjar få häng igen. Anderstorp gör 25 - 21 men sedan gör vi 3 raka fram till Anderstorp ledning 25 - 24. Vi vinner då även bollen i försvaret och i det påföljande anfallet skjuter vi i stolpen varpå Anderstorp går upp och gör 26 - 24 samt att vi får en utvisning och där känns det som vi slutligen tappar matchen. I andra bytte vi även målvakt och in kom Roni Saouma.Siffrorna rinner iväg till 30 - 24 de sista minuterna men vi var med nästan hela vägen.

Det är alltid kul att spela i Anderstorp och deras hall som var proppfull och bra drag på läktaren. Jag tycker att det är små saker som avgör i matchen. Jag tycker vi blir lite passiva bakåt i andra halvlek. Vi har svårt att utnyttja de kontringslägen vi får och sätter inte våra kantspelare i läge tillräckligt bra. Vi har lite att jobba på men jag måste ändå säga att det positiva överväger det negativa. Tycker vi sett över hela matchen har ganska bra tålamod framåt och när vi bearbetar försvaret så ger det oss mycket bra lägen på linjen. Framför allt så ger vi oss aldrig och det kommer att ge fler poäng framöver!!

Målskyttar:
Chrille Andersson, Johan Nykvist (1 straff), Bratislav Markovic och Stefan Sjöstedt 4 mål
Tomas Hagman 3
Johan Petrén (2 straffar) och Niklas Engdahl 2
Alexander Eriksson 1

Stort tack till Jepa!

Först ett tack till Gunnar Mossberg, som såg vad jag missade medan jag plitade. Mitt frågetecken i samband med Martin Anderssons mål var berättigat. Skånela chansade alltså genom att ta ut målvakten och sätta in en sjunde utespelare. Martin upptäckte förstås detta... resten vet ni.

Johan Petrén, som gjorde en grym första halvlek, spelade lite mindre i den andra. Delvis berodde det på att han skadade foten i en situation vid Skånelas mål. Det såg illa ut, han hade rejält ont. Nu blev han snabbt omsedd, lindad och nedkyld och kunde efter matchen gå på egna ben. Hoppas det inte blev värre.

Petrén satte tre straffar, vilka naturligtvis ingår i hans totalt sju mål. Han åkte också på två utvisningar.
Vi "vann" även utvisningarna, med 5-2!
Förutom Petrén satt även Nykvist, Engdahl och Hagman på botbänken.

Matchen kändes som ett trendbrott jämfört med de senaste årens ganska vilsna höststarter. Vi får hoppas att det håller i sig. Det skulle behövas för det är svårt att hitta något man skulle kunna kalla "lätta matcher". Sen talar väl tiden lite för oss. Thomas Hagman gjorde sin första match sedan vårsäsongen och matchades helt naturligt ganska sparsamt. Vi hade ju fler spelare av god klass borta också.

Bratislav Markovic var utmärkt, speciellt i den andra halvleken, men känslan av att han kan mer fanns ändå där. Ny i laget, kan inte språket, klart att det kan ta lite tid att komma in i spelet. Han är vid sidan av planen en glad, trevlig och öppen person, så nog kommer han att lätt komma in i spelet!

Markovic tog också plats i AIK:s handbollshistoria. Det var han som satte det första målet i vår allsvenska debut (enligt det nya seriesystemet)! Målet innebar 1-0 till AIK efter drygt 50 sekunders spel.

Rikard Axelsson, som ju spelade en del redan förra säsongen, främst under dess senare del, såg då riktigt lovande ut. Han har imponerat på mig ännu mer i de matcher jag sett honom i under hösten. Kanske ett riktigt genombrott för honom under spelåret?

Målskyttet ja. Fördelningen blev lite lustig. Petrén satte sex av sina sju mål i den första halvleken, medan Markovic efter sitt öppningsmål väntade till den andra halvleken med sina fem övriga mål. Även Johan Nykvist och Chrille Andersson ville vänta med målproduktionen till den andra halvleken. Nykvist satte ett i den första men fyra i den andra. Chrille satte för sin del alla sina fyra mål i den andra halvleken.

Nästa hemmamatch för herrararna äger rum i Solnahallen söndagen den 30 september kl 14.00 mot Swithiod, så även de som tänkt se fotbollsmatchen på Råsunda mot GAIS kl 17.00 hinner med en allsvensk handbollsmatch först utan att stressa! Välkomna alla, inte minst de härligt entusiastiska ungdomsspelarna!

Bappe

Så här långt är vi obesegrade i Allsvenskan. Hur länge fortsätter vi med det?

- (skratt) Jaa, säg det. Vi får se. Varje match är en ny match och vi får ta en i taget. Vi får njuta av varje match och försöka ta tag i nästa sen... det är det det handlar om. Vi vet inte så mycket om motståndarlagen eller vad de presterar... det är så mycket nya konstellationer. Nu njuter vi av den här segern..... så kommer det en ny match på lördag.

- Jag tycker vi började bra... tog en liten ledning och kom in i matchen... sen kom de ifatt och tog en liten ledning. Då tog vi time-out eftersom vi kört fast lite i spelet. Spelarna behövde få idéer och vi försökte ge dem det... att lösa upp deras försvarsspel... Och vi lyckades och det flöt på jäkligt bra. Sen när vi fick utvisning började de komma ikapp och så började de dubbelpunkta... vi körde fast lite grann och tog en ny timeout, mest för att vinna tid och hitta ett medel mot dubbelpunkten och det gick bra... men de lyckades verkligen störa oss och komma nära. Det var tur att vi skapat ett avstånd innan. Alla vågade satsa, spela och kriga bakåt. Det handlar ju om att kämpa, våga kriga och bra lagarbete.

Njaaa.... det blev nog bara så. I början av andra blev Petrén kanske lite för het... gick för fort på egna avslut och då var det läge för Nykvist och använda Petrén bakåt i stället. Vi låter de två växla... och den som går bäst kör lite mer.

- Sen var ju Hillerdal otroligt viktig under dubbelpunkten, han är ju en riktigt duktig man-manspelare.

- Jaa.. de var bättre än jag vågat hoppas på! En riktigt, riktigt bra inställning, krigar för varann, hjälper varann och vågar ta för sig. Visst tog de fel val ibland, men oftast helt rätt val.

- Efteråt kan man ju veta vad man skulle gjort, men på planen gäller det att bestämma sig blixtsnabbt. Och då blir det felval ibland.

- Vi pratade om det innan: att man ska lita på sin instinkt. Tänk inte i taktik utan lite kyla i början av matchen och sen - instinkten. Bakåt handlar det om att kämpa, framåt kyla i huvudet och snabba ben.

Njaää.. det som syntes var att Hagman och Hillerdal inte är riktigt matchvana, de var ju inte med i träningsmatcherna, jo Hillerdal i en eller två, och ändå använde vi dem rätt bra, för de är riktigt duktiga spelare. Det är två toppspelare, som ska användas.

- Javisst. Han har mycket att ge ännu.

- Hela laget gör en otoligt bra insatser... det är många som lyfter sig. Men man får nog säga att Martin (Andersson) och Bratislav (Markovic) är topparna. Ändå är det laginsatsen som ger oss segern.

- Nja, vi ska inte dra för stora växlar på det här. Det gäller att komma rätt laddad till varje match. Varje match blir jättesvår... det finns inga klara matcher. Vi har mölighet att vinna varje match, men också att förlora dem!

- Självklart är det viktigt att få en vinst i första matchen, det skapar både trygghet och känslan att vi kan!

Lelle in action


Bappe Bjuggren
bilder: Magnus Neck

Ovanligt mycket publik i Solnahallen vid en handbollsmatch. Ovanligt livlig och hörbar publik också. Dels berodde det på en grupp unga Skånelaungdomar, det var de som hördes mest före matchen och dels för att när matchen väl kom igång hördes den flickstarka gruppen ungdomsspelare från AIK, som också var där. De lät nästan hela tiden, de hördes bra och de lät bra. Solnahallen kändes som en idrottsarena och dessutom som en ovanligt stor sådan!

Spelarna sa själva efter matchen, att det hade varit en härlig stämning och visst hade entusiasmen sporrat och stärkt dem. Välkomna igen tjejer, jag tar gärna lite lomhördhet efteråt - det var det värt!

Så till matchen (jodå det spelades handboll också!).

Det var lite hafsigt och lite för bråttom från de bägge lagen inledningsvis. Efter fem spelade minuter hade det gjorts tre mål, ställningen 2-1 till AIK. Skånela samlade ihop sig och gick upp till en ledning som de snart fick släppa och sen bara skulle återta för en kort period i den första halvleken. Vid ställninge 10-11 kvitterar Pelle Karlsson och bara 13-14 sekunder senare tappar vi in en boll i Skånelas målområde, som Johan Petrén kastar sig efter och styr in, innan han rör golvet! Sen gick vi av bara farten, på 1.36, fram till en halvtidsledning med 14-11!

Det kändes skönt men inte som om matchen var avgjord, men när vi under de första tio minuterna efter pausen gjorde 6-2, kändes det som att det skulle bli seger i premiären. Skånela gav aldrig upp utan fortsatte att springa, kämpa och skjuta. Som mest hade vi, vid ett par tillfällen, en 7-målsledning, som efter en stark och helhjärtad tiominutersavslutning från Skånela krympte något. Segern var dock aldrig hota och sluresultatet blev
31-26.

Största jublet? Ja, det var nog efter knappt femtiofyra och en halv minuts spel, när Martin Andersson i AIK-målet tar en boll och uppfattar att Skånelas målvakt är vid bänken och dricker vatten(?). Han drar på en väl avvägd och riktad boll, som går in strax under ribban!

Så här såg matchen ut i tiominutersperioder: 4-3, 4-3, 6-5, 6-2, 3-3 och 8-10. Skånela "vann" alltså bara sluttian. Främst för att vi då mer bevakade det vi hade, än försökte öka. Men visst var det lite öppna dörrar under sluttian!

AIK:s målskyttar:

Johan Petrén 7

Bratislav Markovic 6

Johan Nykvist 5

Chrille Andersson 4

Pelle Karlsson 3

Martin Andersson, Alexander Eriksson, Niklas Engdahl, Stefan Sjöstedt, Richard Axelsson och Tomas Hagman 1 var.

Mer om matchen och intervju med Lelle Söderström kommer i morgon.

Till dess: vi är hittills obesegrade i den nya Allsvenskan!

Bappe Bjuggren

Det börjar närma sig seriestart för AIK:s damseniorer Seniorer och seniorer förresten, det är visserligen sant att de spelar i en seniorserie men det är ett rekordungt lag AIK ställer på benen i år. De flesta är fortfarande juniorer och satsar även på att gå långt i junior-SM.

Sedan förra säsongen har laget tappat sina två mest rutinerade spelare, målvakten Annika Lindström och Åsa Berndtsson. Den sistnämnda har valt att trappa ner i B-laget, där många av tidigare års A-lagsspelare finns representerade. I stället har laget, genom samarbetet med elitserieklubben Spårvägen, tillförts ett gäng tjejer födda 1990. Så rutin har bytts ut mot ungdomlig entusiasm

Tränare Anders Brattén och lagledare Ann Lindskog berättar att tjejerna kör minst fyra gånger i veckan. Samarbetet med Spårvägen har också gjort att de varit med på tre av elitserielagets träningsläger inför seriestarten, något som ledarduon hoppas ska ge den hårdhet som kanske ännu saknas.

-Lägren har varit helt suveräna, säger Ann Lindskog.

Förutom bättre fysik vill man bland annat öka spelförståelsen så att tjejerna blir lite smartare än i fjol. Det viktiga är dock att förbereda tjejerna för att kunna slussas in i seniorlivet på ett bra sätt.

Att byta fjolårets fjärdeplats i division 2 mot en topplacering som leder till avancemang i seriesystemet kommer att bli svårt.

-Dels betyder det mycket att Annika och Åsa försvunnit, dels har vi blivit lottade i den södra division 2-serien, vilken innehåller svårare lag än den norra där vi låg i fjol, säger Anders Brattén.

Men han är optimistisk när det gäller junior-SM och hoppas kunna ta sig minst till steg 4.

Under försäsongen har man matchat mot kvalificerat motstånd. Mot elitserielaget Lugis farmarlag fick man ordentligt med stryk. Men mot Eslövstjejerna, som spelar i ettan, gjorde man en riktigt bra match och Enköping, som liksom AIK ligger i division 2, spöade man.

Den rekordunga truppen innehåller följande spelare: Målvakterna Ellie Pedersen och Vanessa Kuslap (båda födda 1990).Utespelarna heter Ina Lundell (89, vänster 6), Sanna Grahn (90, V6/M9), Paulina Siggeson (90, V9), Nathalie Norman (89, V9), Lee Drangel (89, M9/V9), Sandra Gestlöf (89, M6), Fanni Siggeson (90, M6), Julia Eriksson (91, H6/H9), Linn Karlsson Malinen (89, H9/H6), Lisa Bohlin (90, H6), Josefin Koczy (90, V6/H6), Sofia Gulich (88, M9). Dessutom ingår korsbandsskadade Helena Ekstam (90, V6) i truppen. Huvudtränare är Anders Brattén, lagledare Ann Lindskog. I bakgrunden finns den inte helt okände Magnus "Nollan" Grahn som en resurs.

De här tjejerna utgör AIK:s framtid och finns för första gången i år att beskåda i Huddingehallen den 15 september klockan 14.15. Första hemmamatchen går i Solnahallen den 30 september klockan 11.00. Det är bara att gå dit.

Anders Lindén

(skrevs också för hemsidan mars -07, men har inte kommit upp)

Johan Lindsten är en av männen bakom AIK Handboll. Inte den som syns och hörs mest för publiken, men ändå en av de betydelsefulla krafter, som envist jobbar med knappa resurser för att skapa ett svartgult handbollslag av klass. När vi gör intervjun xet vi inte var vi spelar nästa år - division 1 eller Allsvenskan

Berätta om din bakgrund?

- Oj... jag började spela handboll när jag var nio år, tror jag. Vi bodde i Enköping då, så det var där det började. Sen har jag varit runt lite överallt... Norberg... Umeå när jag pluggade... och så kom jag till Stockholm -95 och började spela i Väntorp/Solna, numera AIK. Och här har jag blivit kvar. Jag spelade fram till... jaaa,,, 98/99 kan man väl säga. Sen var jag med lite vid sidan om i ett par år, var med och tränade en del. Men jag hade sen 1996 också varit ungdomsledare i klubben och det fortsatte jag med. Först hade jag flickor -86 och sen blev det killar-92. Men från förra säsongen (05/06) är jag materialförvaltare och lite annat åt A-laget. Jag var ju med lite även innan dess... lite i bakgrunden sådär. Sen frågade dom om jag ville ta det här jobbet mer stadigt och det gjorde jag - och det har jag inte ångrat.

Du har följt laget i 11-12 år nu. Vad säger du om utvecklingen?

- Ja, det är lite intressant. När jag kom till Väntorp och började spela -95/96, låg vi på övre halvan men tappade sen alla spelare. Säsongen 96/97 blev därför ett riktigt tungt år.och vi fick kvala oss kvar i tvåan.... men sen dess har det egentligen bara gått uppåt. Vi fick kvala oss kvar i Ettan nåt år, men nu har vi två raka år i Allsvenskan.. i år är målet att ta en allsvensk plats i det nya seriesystemet.

Hur vill du jämföra de senaste åren?

- Jaaa... året innan vi gick in i AIK gick vi ju ihop med Spånga och då hade vi många äldre, skickliga spelare. De var väl på väg att trappa ner och tränade inte så mycket. Det blev en liten kulturkrock för oss som kom från Väntorp för vi tränade väldigt hårt. Det var lite knepigt ibland, när man ville olika saker och inte drog åt samma håll. Lite så var det väl även förra året (05/06) fast vi på pappret hade ett riktigt bra lag. I år har vi ett lag som kan se sämre ut spelare för spelare, men det är ett yngre lag och framför allt - ett lag. Fler unga spelare som vill träna mycket och utvecklas och det har gett en mycket positivare stämning. Det gick lite grus i maskineriet förra året. Det är ju både kul och positivt. Det blir skillnad, när spelare vill träna och utvecklas och inte bara ha ett avslut på karriären.

- Sen kom vi i gång lite sent i år. Hade vi kommit i gång tidigare, hade det sett lite annorlunda ut under höstserien. Det är de förutsättningarna vi har att jobba med och då prioriterar vi yngre, lovande spelare.

Någon eller några av de spelare som lämnat som du saknar?

- Njaaääe... egentligen inte. Fast, kanske Danne Gustavsson i så fall. Däremot är det jättekul att se hur Johan Nykvist har utvecklats och säkert kommer att göra ännu mer. Kanske är det mest mentalt, rent bollmässigt var han väldigt duktig redan tidigare.

Den här säsongen så här långt då?

- Vi har varit lite för ojämna, varvat bra matcher med sämre. Det kan mycket väl bero på den sena säsongsstarten. Vi hoppades på allsvenskt vårspel, men det blev för svårt. Det som känns riktigt positivt är att våra spelare har tagit ett steg framåt både i den individuella och lagmässiga utvecklingen. Det är väl i avsluten det brustit mest, vi har varit lite för försiktiga och ibland  rädda. Men det håller på att vända där. Vi har kanske inte de där aggressivt egoistiska spelarna som absolut går på mål utan våra är lite mer lirartyper kanske. Det håller på att förändras ändå.

Om vi inte kommer till Allsvenskan, blir det en katastrof för oss?

- Nja, det är klart att vi vill spela så högt upp som möjligt, fast det kanske rent utvecklingsmässigt vore bra med nåt år i Ettan, där tempo och motstånd ändå är annorlunda och slippa långa bortaresor, men samtidigt blir Allsvenskan en utmaning. Och killarna kommer säkert att växa av det. Vi hoppas kunna spela in ett par yngre spelare till nästa säsong och fortsätta på den vägen.

Till sist, Johan, när är AIK mogna för spel i Elitserien?

- Jaaadu (funderar en stund) om en 3-4 år kanske. Om vi får och kan utvecklas som vi vill....

Bappe Bjuggren

(skrevs 070902 efter matchen, men kom inte upp på hemsidan)

Söndagens träningsmatch mot finska elitlaget BK 46, trea i högsta finska serien föregånde säsong, blev en bra och i stort ganska jämn match, där vi en bit in i den första halvlek låg under men vände till en halvtidsledning med 9-8. I den andra halvleken var det de svartgula som förde matchen och vi hade bl a en 4-målsledning några minuter före slutet. Slutresultatet blev sedan 22-20.

AIK behöver inte skämmas för segern trots det tuffa matchprogram finnarna har under Sverigeturnén. Vi spelade bra, rörligt och disciplinerat matchen igenom och lät nästan alla närvarande få speltid. Det var egentligen bara målvakten som stod i orubbat bo.

Med tanke på attt det är ett ganska förnyat lag såg det riktigt bra ut. Något problem med orken kunde man inte se.

Bäste målskytt för dagen var Stefan Sjöstedt med 6 mål,  Chrille Andersson gjorde 4,  Anders Åkerlund 3, Niklas Engdahl, Bratislav Markovic och Henrik Hillerstedt 2 samt Johan Nykvist, Alexander Eriksson och Johan Petrén 1 var.

Spelare som inte spelade alls i matchen var Martin Andersson, Marcus Liljeholm, Daniel Leo, Elliot Axelsson, Thomas Hagman, Alexander Havre och Ahmed Rasic.

Någon spelarkritik är inte meningsfull i det här skedet av säsongen. De kanske 50 åskådarna kunde ändå konstatera att träningen tycks ge ett bra resultat. Det syntes inga problem med vare sig ork eller tempo. Vi bör alltså kunna hoppas på att vi redan från seriestarten ska kunna vara med i matcherna, oavsett vilka vi möter.

De huvudsakliga intrycken från matchen är att vi  bör kunna räkna med ett högre tempo i spelet i år och att vi har en bredd i truppen, som gör att det finns konkurrens på varje position. Om drygt två veckor får vi veta om det håller, då den 18 september, startar seriespelet!

Bappe Bjuggren

Nicklas Engdal, Stefan Sjöstedt, Rikard Axelsson, 2

Anders Åkerlund, Calle Dalberg, Chrille Andersson 1

Domaren, det var bara en domare, sade bl a efter matchen att han tyckte att AIK såg bättre ut, både spel- och rörelsemässigt, än förra säsongen! Han tyckte att det såg lovande ut inför seriestarten!

Själv tycker jag att det finns fördelar med bara en domare! OK, det är svårt för en ensam domare att ha koll över hela planen, men å andra sidan så befinner sig i princip alla spelare utom endera målvakten på den begränsade kringyta, där bollen finns!
Fördelen, och det märktes igår, är att domarbesluten blir mer konsekventa. Erfarenheten från några års division 1-spel är att det är rätt stora differenser i bedömningarna av likartade situationer i de domarpar man sett. Den ena domaren vet inte alltid vad den andra gör och det skapar osäkerhet och frustration emellanåt.
De, få, protester som kom i går fick ett direkt bemötande från den ansvarige och sen var det klart.
Kanske något att fundera över.

Bappe Bjuggren

En bra början, hafsig mittperiod och en bra men nervkittlande avslutning. Så skulle man kunna sammanfatta dagens hanbollsmatch mellan AIK och Mantorp. Och dessutom konstatera att matchen leddes på ett utmärkt sätt av ett domarpar, som är det bästa som setts på ganska lång tid i Solnahallen. Det är skönt med domare som kommunicerar med varandra och har en likartad bedömingsgrund.

Mantorp gjorde första måletm men sen tog AIK initiativet och drog sakta men säkert ifrån och ahde som mest en fyramålsledning. Efter 20 minuters spel i den första halvleken ledde vi med 12-8 och det kändes ganska tryggt. Sedan hände något. Dels tappade vi lite av det imponerande tempo vi dittills hållit, dels började vi alltför mycket gröta ihop spelet på mitten och glömde ofta kanterna. Dessutom blev passningsspelet, som dittills varit av mycket god klass, bli tämligen hafsigt emellanåt. De sista 10 minuterna av den första halvleken liksom de första 10 i den andra halvleken vann Mantorp med 5-3, dvs efter 40 minuters spel stod det lika 18-18. Lagen foljdes sedan åt i ytterligare 13 minuter. Då medknappt 7 minuter kvar gjorde vi 23-22 och halvminuten efter 24-22. Sen turades lagen om med målgörandet. Vi gjorde mål och Mantorp reducerade omgående fram till 27-26med 2 minuter kvar, sen stängde bägge lagen effektivt det andra lagets attacker fram till slutsekunderna då Daniel Leo kunde sätta 28-26! Mantorp hade dock bud på kvittering ett par gånger innan det sista förlösande målet.

Matchen höll ett bra tempo til större delen, var riktigt välspelad och, som framgått, dramatisk. Det var lätt att tycka lite synd om Mantorp, som nu har startat serien med tre knappa förluster. AIK gjorde en riktigt bra match, även om vi hade några svackor, men det märks att laget börjar sätta sig och spelarna hitta sina roller. Fortfarande blir vi stundtals lite nonchalanta och otåliga, men laget är på rätt väg och torde bli allt stabilare.

Martin Andersson i målet tycks ha kommit igång på allvar och svarade för några rent grymma räddningar, som annars kunde ställt till det för oss på allvar. Försvarsspelet var, som tidigare, tätt,tufft och effektivt trots att Mantorpsanfallet var snabbt, samspelt och rörligt.

Anfallsspelet var under större delen av matchen rörligt, varierat och svårläst. Inte minst Stefan Sjöstedt och Johan Nykvist med 5 mål var, hade en riktigt lyckad eftermiddag men Micke Alfvén och Henrik Roström ned 4 mål var, ska också vara nöjde med dagen. Tre av Micke Alfvéns mål kom på straffar.

Spelmässigt ligger vi genomgående väl framme och nu börjar även avsluten komma och dessutom fungera. Det var skönt med en seger efter två tunga förluster, men chansen till allsvenskt spel efter jul och det känns som det ska finnas en god cahans att vi klarar det även i år.

Bappe