En ny förlust - som väckte hopp och stolthet!
Solnahallen sjöd av liv och rörelse redan före matchen. Det var ungdomssektionen som hade en mängd aktiviteter och försälning av både julgodis och bröd och en hel del annat. Då både ungdomar och besökare stannade och såg den efterföljande allsvenska matchen blev det en härlig stämning och liv på läktarnen. Och matchen skulle visa sig väl värd detta!
Det blev alltså en ny förlust. Siffrorna skrevs slutligen 26-30, men vi föll med flaggan i topp! Det är svårt att beskriva matchen eller snarare, det kan göras på flera sätt. Ett är att se hur det såg ut i de sex tiominutersdelarna: 3-5, 7-5, 3-4, 6-6, 5-5 och 2-5. Det var alltså i inledningen och avslutningen vi tappade.Under de mellanliggande fyrtio minuterna spelade vi +1 på serietvåan, det enda lag som besegrat serieledarna!
Samtidigt var det en match där vi hela tiden jagade. Vid dett enda tillfälle hade vi ledningen i matchenoch det var när Thomas Hagman gjorde 11-10 efter 20.53. Ledmningen varade i mindre än 30 sekunder, men ändå!
Det var spel- och kämpamässigt den kanske bästa match jag sett AIK Handboll göra, sen sporten äntligen kom tillbaka i den svartgula familjen. Trots en målmässigt tung inledning då Ystad gick upp till 4-1, kom vi starkt tillbaka och förutom den korta ledningen hade vi en likaställning vid totalt tio tillfällen i matchen! Den sista vid 24-24 med ungefär 11½ minuter kvar av matchen. Sen orkade vi inte riktigt stå emot Ystad i slutskedet. Eller snarare stressade vi för mycket och tog alltför snabba och ibland fel avslut i ivern att komma ikapp igen.
Vi föll med flaggan i topp och kanske blir matchen trots förlusten vändpunkten inför det fortsatta seriespelet. Spelarna kan glömma det som varit och känna att de kan störa även de bästa lagen i serien. Det gäller "bara" att spela samma spel mot lag, som inte håller samma höga klass som t ex Ystad. Vårt problem har ju i ganska hög grad varit att vi spelat bättre i underläge än när vi själva ska föra matcherna.
Det var i hög grad en laginsats i dagens match. Alla gjorde det de skulle och gjorde det både bra och med förnuft. Kanske såg det lite annorlunda ut de sista sju -åtta minuterna, då ivern och hoppet gjorde att vi inte spelade lika kallt och systematiskt som under den tidigare speltiden. Vi ville så mycket och vågade inte vänta.
När Henrik Roström för första gången denna säsong kom in som spelare efter knappa 14 spelade minuter hände något. Dels gjorde han själv tre mål på några minuter, men framför allt skapade han lugn och metodik i anfallsspelet och det smittade av sig. Han var viktig i den här matchen och kommer att vara det framöver.
Det fanns två jobsposter inför matchen: Niklas Engdahl är utlånad i en månad och Johan Nykvist har stukat (vrickat?) foten i veckan. Han satt på läktaren tillsammans med flickvän och krycka. Flickvän är helt okej, men kryckan hoppas vi blir en kortvarig bekantskap!
Det ska bli spånnande att se framöver om vi kan tillgodogöra oss "Ystadseffekten". Det är lite synd att det snart är juluppehåll i seriespelet. Nästa hemmamatch är inte förrän den 16 januari! Fast då ska Engdahl vara tillbaka och Nykvist kryckfri!
Jag har svårt att gradera spelarnas insatser i den här matchen. Det som gladde var att spelarna spelade tillsammans och uppträdde som ett lag. Ett lag, där man har olika roller och gör det man ska - tillsammans.
Målen fördelades så här:
Bratislav Markovic & Tomas Hagman 7 var
Henrik Roström 4
Christer Andersson & Alexander Eriksson 3 var
Per Karlsoon & Stefan Sjöstedt 1 var
Försvarsspelet fungerade utmärkt, trots att Ystads Niclas Ekberg tilläts göra runt 15 mål. Jag är osäker på det exakta antalet!
Alla AIK-are som ännu inte besökt Solnahallen för handbollens skull: ge laget en chans. Det blir kul för er och för laget kan det, och ert stöd, vara skillnaden mellan 0 och 2 poäng! (Jo. handbollen ger 2 poäng för seger.)
Bappe Bjuggren
Det blev alltså en ny förlust. Siffrorna skrevs slutligen 26-30, men vi föll med flaggan i topp! Det är svårt att beskriva matchen eller snarare, det kan göras på flera sätt. Ett är att se hur det såg ut i de sex tiominutersdelarna: 3-5, 7-5, 3-4, 6-6, 5-5 och 2-5. Det var alltså i inledningen och avslutningen vi tappade.Under de mellanliggande fyrtio minuterna spelade vi +1 på serietvåan, det enda lag som besegrat serieledarna!
Samtidigt var det en match där vi hela tiden jagade. Vid dett enda tillfälle hade vi ledningen i matchenoch det var när Thomas Hagman gjorde 11-10 efter 20.53. Ledmningen varade i mindre än 30 sekunder, men ändå!
Det var spel- och kämpamässigt den kanske bästa match jag sett AIK Handboll göra, sen sporten äntligen kom tillbaka i den svartgula familjen. Trots en målmässigt tung inledning då Ystad gick upp till 4-1, kom vi starkt tillbaka och förutom den korta ledningen hade vi en likaställning vid totalt tio tillfällen i matchen! Den sista vid 24-24 med ungefär 11½ minuter kvar av matchen. Sen orkade vi inte riktigt stå emot Ystad i slutskedet. Eller snarare stressade vi för mycket och tog alltför snabba och ibland fel avslut i ivern att komma ikapp igen.
Vi föll med flaggan i topp och kanske blir matchen trots förlusten vändpunkten inför det fortsatta seriespelet. Spelarna kan glömma det som varit och känna att de kan störa även de bästa lagen i serien. Det gäller "bara" att spela samma spel mot lag, som inte håller samma höga klass som t ex Ystad. Vårt problem har ju i ganska hög grad varit att vi spelat bättre i underläge än när vi själva ska föra matcherna.
Det var i hög grad en laginsats i dagens match. Alla gjorde det de skulle och gjorde det både bra och med förnuft. Kanske såg det lite annorlunda ut de sista sju -åtta minuterna, då ivern och hoppet gjorde att vi inte spelade lika kallt och systematiskt som under den tidigare speltiden. Vi ville så mycket och vågade inte vänta.
När Henrik Roström för första gången denna säsong kom in som spelare efter knappa 14 spelade minuter hände något. Dels gjorde han själv tre mål på några minuter, men framför allt skapade han lugn och metodik i anfallsspelet och det smittade av sig. Han var viktig i den här matchen och kommer att vara det framöver.
Det fanns två jobsposter inför matchen: Niklas Engdahl är utlånad i en månad och Johan Nykvist har stukat (vrickat?) foten i veckan. Han satt på läktaren tillsammans med flickvän och krycka. Flickvän är helt okej, men kryckan hoppas vi blir en kortvarig bekantskap!
Det ska bli spånnande att se framöver om vi kan tillgodogöra oss "Ystadseffekten". Det är lite synd att det snart är juluppehåll i seriespelet. Nästa hemmamatch är inte förrän den 16 januari! Fast då ska Engdahl vara tillbaka och Nykvist kryckfri!
Jag har svårt att gradera spelarnas insatser i den här matchen. Det som gladde var att spelarna spelade tillsammans och uppträdde som ett lag. Ett lag, där man har olika roller och gör det man ska - tillsammans.
Målen fördelades så här:
Bratislav Markovic & Tomas Hagman 7 var
Henrik Roström 4
Christer Andersson & Alexander Eriksson 3 var
Per Karlsoon & Stefan Sjöstedt 1 var
Försvarsspelet fungerade utmärkt, trots att Ystads Niclas Ekberg tilläts göra runt 15 mål. Jag är osäker på det exakta antalet!
Alla AIK-are som ännu inte besökt Solnahallen för handbollens skull: ge laget en chans. Det blir kul för er och för laget kan det, och ert stöd, vara skillnaden mellan 0 och 2 poäng! (Jo. handbollen ger 2 poäng för seger.)
Bappe Bjuggren
Kommentarer
Trackback