AIK Handboll

Det blev en tung och lite tafatt inledning på matchen för hemmalagets del. Vi hade svårt att hitta öppningar och komma till avslut. Det första hemmamålet dröjde nästan 6½ minuter och då låg vi under med 0-3.

Det skulle gå nästan 13 minuter innan mål nummer 2 kom och då var det på ett straffkast! Sedan hände något - vi gick upp till 4-6 och det kändes som om vi hade häng. Kanske kände även Västerås detta, för de ökade tempo och tryck och gick upp till en 8-4-ledning, som höll sig till 6-10

Västerås skulle hålla undan resten av halvleken. Ja, de ökade på den och ledde vid några tillfällen med både 6 och 7 mål! Under de sista minuterna knaprade vi in lite och höll lite kontakt med ett femmålsunderläge inför den andra halvleken.

Det var inte första gången i serien, som vi genom en seg och tveksam inledning skapade en uppförsbacke, som vi sen skulle få kämpa emot hela matchen. Det vittnar visserligen om en god lagmoral, men den kan man ju få på ett mindre plågsamt sätt!

Det som annars slår, och förbluffar, en är den maskinmässiga målproduktionen hos Västerås. De gör 5 mål under varje 10.minutersdel medan AIK går från 1 till 5 till4.

Den målsnålaste perioden i matchen. Bägge lagen gör 3 mål var. Den främsta anledningen är kanske att AIK får några kontringschanser, men de kastas eller slarvas bort, tyvärr.

Västerås går visserligen först upp till 20-13-ledning, men när då den annars för dagen röststarka publiken börjar ge upp, vaknar hemmalaget till liv och knaprar undan för undan in på gästernas, som mest, 7-målsledning och krymper denna under knappt sex minuter till en 3-målsledning. Publiken fylls på nytt av hopp och ska nu högljutt stötta hemmaspelarna under resten av matchen.

Vi fortsätter att spela, kämpa, springa och kämpa och gör nästan allting rätt. När så lagkaptenen Chrille Andersson, med 2½ minuter kvar att spela, vräker in 23-23 låter Solnahallen som om det satt uppemot 1000 personer i publiken. Västerås återtar dock ledningen. Två minuter kvar. Så sker det märkliga: med ungefär 32 sekunders speltid kvar missar Västerås ett skott, vi får kontringschans, tar den men precis innan kvitteringen går in i målet blåser domarna! Bollen i mål, men målet räknas inte. Och det är vi som begärt time-out!

Vi lyckas komma till ett anfall till, men tar ett för hastigt och oöverlagt avslut och Västerås kan i en sista kontring sätta ytterligare ett mål en sekudn innan slutsignalen går.

Ett trist slut på en förnämlig och kämpastark andra halvlek.

Även i den andra halvleken var Västerås förbluffande konskventa, fast nu gör de 3 mål under tiominutersperioderna, så när som på matchens sista mål, som blev ett slags bonus för gästernas del.

Johan Petrén, Niklas Engdahl 5 var

Stefan Sjöstedt 4

Christer Andersson, Johan Nykvist (alla på straff) 3 var

Per Karlsson, Rikard Axelsson och Tonmas Hagman 1 var

Patrik Söderström, junior från Tyrold, gjorde debut i hemmahallen.

Bappe

Tre spelare, som av olika anledningar, bland annat skador, fått mycket lite speltid denna säsong, trädde in och tog tag i matchen just när det behövdes och blev något av tungan på vågen.

Matchen började som man förväntat sig. Två lag i poängbehov, som spelade för poängen men också för att hindra motståndaren. Tätt och ofta tufft blev det. Och tämligen målsnålt.

Matchen slutade 24-24 (11-11)

I tiominuterssekvenser såg matchen ut så här: 3-4, 6-4, 2-3, 4-3, 4-5 och 5-5. De här siffrorna speglar matchen tämligen väl.
AIK hade vid ett tillfälle, 11-8, en tremålsledning. Önnered hade samma ledning vid tre tillfällen, 19-22, 20-23 och 21-24. När Önnered satte 21-24 med knappt tre minuters speltid kvar kändes publikens besvikelse nästan fysiskt i Solnahallen. Det var också då som de svartgula spelarna samlade ihop sig och visade vad vilja och kampanda kan betyda. Vi höll mycket tack vare Roni Saouma i målet tätt och offrade oss framåt och det höll!

Med 13 sekunder kvar fick vi en straff med oss. Det blev åter Johan "Nykan" Nykvist, som klev in och tog den. Hallen höll kollektivt andan, Nykan klippte till och poängen kändes klar. Visserligen fick Önnered ett frikast med en sekund kvar, men täckningen var total!

Det var som sagt en dramatisk match, där publiken, oavsett vem man höll på, kastades mellan hopp och förtvivlan, men alla får nog hållla med om att bägge lagen gjorde rätt för den poäng de tog.

Roni Sauma stod i målet hela matchen, utom när Önnered fick straff, då Martin Andersson, efter den första straffen, klev in. Roni gjorde en strålande insats. Han är inte storväxt men läser spel och skytte bra och är både snabb och smidig. Det han saknar i räckvidd kompenserar han väl med spelförståelse.

I övrigt gjorde alla utespelare en härlig insats. Den enda svackan i matchen kom egemtligen först när vi tagit vår tremålsledning. Då blev vi ganska nonchalanta och tvehågsna i både spel och avslut, vilket ju också straffade sig. Som så ofta spelade vi bättre med piskan bakom ryggen än med slickepinnen framför oss. Kanske dags för en psykologföreläsning: "Det är inte fult att vinna".

Hela laget ska ha beröm för sina insatser denna kväll. Priset till matchens lirare gick till Henrik Hillerdal, helt välförtjänt. Jag tycker att han, Roni och Nykan, var och en på sitt sätt, var de som visade vägen till den poäng som togs. Men, som sagt, hela laget stod upp både när spelet flöt och när det tog emot. Vi behöver allsvenskt spel, men Allsvenskan behöver också oss!

AIK:s målskyttar:

Henrik Hillerdal 5

Stefan Sjöstedt 4

Christer Andersson, Johan Nykvist, Niklas Engdahl 3 var

Bratislav Markovic 2

Pelle Karlsson, Alexander Eriksson, Johan Petrén, Tomas Hagman 1 var

Bappe

Efter ett knappt halvtidsunderläge, 11-12, kroknade tjejerna märkbart under andra halvlekens slutskede och föll med siffrorna 23-29.

Man kan beskriva en match på olika sätt. Objektivt i siffror. t ex. NKIK öppnade hårt och hade en 7-3 ledning efter lite drygt 5 minuters spel. Fem minuter senare hade AIK kvitterat till 7-7. Därefter följdes lagen åt till halvtidsställningen 11-12. Vid ett tillfälle hade vi ledningen, vid 10-9.

Under den andra halvlekens följdes lagen åt fram till 21-21 efter drygt halva halvleken. Även nu var AIK i ledningen vid ett tillfälle, 19-18.

Sen tog orken slut. och mellan 44.25 till 58.40 lyckades vi inte göra ett enda mål. Norrköpingstjejerna gjorde då åtta stycken mål. Matchen var körd.

Damerna spelade bra och kämpade, men NKIK:s fysiska och tuffa spel sög totalt musten ur oss.

Tjejerna påminde en hel del om sina manliga lagkamrater. I underläge kampar och springer man, men när vi hamnar i ledningen blir man förbluffande osäkra och vilsna.

Ändå finns det både spelförmåga och vilja i det unga laget. På sikt borde även självförtroende och tillit komma och då kan det bli riktigt roligt!

AIK:s målskyttar:

Paulina Siggeson 8 (3 straffar)

Lee Drangel 7

Ina Lundell 4

Therese Scollin 2

Linn Karlsson, Catharina Wallander 1 var

NKIK:s målskyttar:

Thea Wåhlin, Sara Frejd 7 var (varav Frejd 5 straffar)

Angelica Ringdahl 5

Maria Hossman 3

Frida Högberg, Rebecca Kindblad Cecilia Dobell Ocsko 2 var

Priscilla Diaz 1

Bappe

Det var gästande Hästö, som inledde matchen bäst. AIK hade visserligen en 2-1-ledning, men sen tog Hästö kommandot och efter 18½ minuters spel fyra mål upp, 7-11.De höll försprånget tills det återstod knappt åtta minuter. Då vaknade det svartgula hemmalaget plötsligt upp och satte in en formidabel upphämtning, som ledde till halvtidsresultatet 14-14! De sista åtta minuterna gjorde AIK 6-2.

Den andra halvleken blev tätare, men det var fortsatt Hästö i ledningen under i stort sett hela halvleken. Ledningen blev med något enstaka undantag aldrig större än tre mål.

Om Hästö vann de inledande tio minuterna i bägge halvlekarna, hade AIK motsvarande övertag i avslutningstiorna.

Det var en tät och ganska fysisk match men den fysiska kampen blev aldrig otrevlig eller spelförstörande. Bägge lagen torde vara tämligen nöjda med poängen i en match, som kunda slutat med uddamålsseger för endera laget.

Spelmässigt var det en snabb och omväxlande tillställning, även om bägge lagen hade några mindre matta perioder. Bågge lagen satte också fem straffar i mål! Tempot blev också emellanåt väl högt, vilket fick bägge lagen att göra några enkla misstag.

Målskyttar AIK:

Per Karlsson, Johan Nykvist 5 (Nykvist 4 straffmål)

Johan Petrén, Stefan Sjöstedt 4

Bratislav Markovic 3

Christer Andersson 2 (1 straffmål)

Henrik Hillerdal, Tomas Hagman 1

Målskyttar Hästö:

Markus Sandström, Hamed Khazvai 8

Daniel Hofflander, Mirsad Petcikosa 3

Christoffer Nordholm 2

Johan Svensson 1

Bappe Bjuggren

För andra hemmamatchen i rad spelade AIK:s handbollsdamer oavgjort, denna gång mot Torshälla. Matchen slutade 24-24 (12-13) efter nio mål av matchens dominant Sandra Gestlöf.

Söndagskvällens match i Råsta Park mellan AIK och Torshälla blev en jämn kamp där ledningen hela tiden växlade. I andra hälften av andra halvlek såg dock AIK ut att vara det starkaste laget och var som mest uppe i en fyramålsledning, 22-18 efter 20 minuter. Fem minuter och en AIK-utvisning senare hade Torshälla kvitterat till 23-23. Slutet blev dramatiskt. Efter en missad AIK-straff tog Torshälla ledningen med 1 ½ minut kvar. AIK gjorde sedan 24-24 på kontring och efter Torshällaslarv fick AIK också chansen att avgöra men tiden var för knapp.

Anfallsmässigt handlade matchen mycket om genombrott och inspel, inget av lagen hade något vidare skytte. Torshälla hade inga egentliga skyttar medan AIK:s skytte, som brukar ge en hel del mål, gick i baklås, till en del beroende på att motståndarförsvaret kom upp på skyttarna och stressade dem till dåliga avslut. I andra halvlek blev det bättre men det var ändå inspelen till mittsexan Sandra Gestlöf, och hennes avslut, som var matchens behållning. Hon var också stark i kontringarna och det var följdriktigt Sandra som fick sätta AIK:s kvittering med en halv minut kvar.

Förutom Sandra Gestlöf gjorde målvakten Vanessa Kuslap en hel del räddningar, bland annat på ett skott i slutet som annars hade givit Torshälla ledningen med två mål.

Torshälla gjorde bara tre av sina 24 mål på skott utifrån, två av dessa stod duktiga kantspelaren Moa Hjalmarsson för när hon kom in från kanten. Annars var det Ellinor Erikson med sina genombrott och linjespelare Caroline Brodd som vållade AIK-försvaret mest besvär. Bäste målskytt i AIK efter Sandra Gestlöf blev Paulina Siggeson med fem fullträffar.

AIK-Torshälla 24-24 (12-13)

Målskyttar

AIK: Sandra Gestlöf 9, Paulina Siggeson 5, Fanni Siggeson 2, Sanna Grahn 2, Linn Karlsson-Malinen 2, Lee Drangel 2, Ina Lundell 1, Anna Degerman 1

Torshälla: Ellinor Erikson 7, Caroline Brodd 5, Moa Hjalmarsson 5, Carina Warg 3, Nathalie Hawne 2, Marie Delufsen1, Anette Sunesten 1 (alla namnen med reservation för stavning då lagledarens handstil var mycket svår att komma underfund med).

Domare: Harry Malmqvist och Bo Christoffersson.

Det är dags att summera höstsäsongen för damernas A-lag. Man kan konstatera att det gått lite upp och ned men att tjejerna blivit bättre och stabilare ju närmare jul vi kommit. Man gjorde ett riktigt bra JSM i Göteborg, där man spelar under Spårvägens färger. Den insatsen följde man upp med en seger i serien mot eRPing i Linköping förra helgen.

Söndagens match i Råsta Park började man också mycket bra och tog snabbt ledningen med 5?0 innan fem minuter av matchen hade gått.

Men sedan blev det stopp. Det är möjligt att det gick för lätt i början och att tjejerna slappnade av lite. Men det handlade också om att eRPing skärpte till sitt försvarsspel. 5?2 blev 8?4 och 10?6 efter halva första halvlek. Därefter kom en period av många tekniska fel under vilken AIK också höll 0?0 under en utvisningsperiod. Fyra mål i rad från eRPing gjorde dock ställningen till 10?10. AIK gjorde halvlekens sista mål och gick till vila med 11?10-ledning.

I andra halvlek var det AIK som höll i taktpinnen och ledde som mest med tre mål men eRPing var i kapp vid 19?19 och tog också ledningen. Men i slutet av matchen tog AIK ut målvakten och spelade med sju utespelare vilket resulterade i att man kunde reducera till 23?23. Man var en bränd straff i slutskedet ifrån seger.

Det är med matcherna som med säsongen, spelet pendlar mellan fina anfallskombinationer och enkla passningsmissar, mellan tufft och följsamt försvar och släpphänthet. Men det finns stor potential hos tjejerna och enligt lagledare Ann Lindskog har man visat de bästa takterna på bortaplan. Skyttet från nio meter är det inget fel på, hamnar skyttarna i läge är det ofta mål. Man har svårare att dra nytta av detta genom att spela in bollen på linjen.

I dagens match blev Linn Karlsson Malinen och Lee Drangel bästa målgörare med fem respektive sex mål. Duktig var också Terese Schollin som sköt tre mål från kanten. Tre mål gjorde också Paulina Siggeson. Övriga mål gjordes av Sanna Grahn 2, Patricia Kasarigilak 2 och Sandra Gestlöf  2.

Närmast väntar ett julupphåll varefter det är dags för revanschkamp mot Lindeskolan på bortaplan. Nästa hemmamatch går i Råsta den 13 januari klockan 18.30.

Anders Lindén

Helgen 1-2 december var det äntligen dags att spela Flick-SM steg 3. Vi nådde våran målsättning med SM redan i steg 1, då vi tog oss vidare till steg 3. Att vi dessutom gjorde det utan omvägen via steg 2 var bättre än förväntat. Vår grupp skulle spelas i Lindesberg och då med Lindeskolan som arrangör och sedan ingick även Tumba och Mantorp i vår grupp. En rätt tuff grupp på pappret, då Lindeskolan och Mantorp vunnit sina grupper i steg 1 och Tumba som gick vägen via steg 2. Att Tumba fick gå vi steg 2 var en otrolig överraskning och att vi fick dem i vår grupp var lite oturligt. När RMB för flickor födda 1992 avgjordes förra året spelade Tumba final och tidigare hade deras 91:or också varit i finalsteget. Ettan och tvåan från vår grupp skulle gå vidare till steg 4 och vi kände att vi nog skulle ha chans om vi kunde prestera på topp. Vår målsättning med helgen var att spela vårt spel och visa på ett snabbt och roligt spel, samt att ha roligt.

Vi visste redan från början att truppen skulle bli tunnare än den vi hade i steg 1, då våra 91:or och Helena Bergsten inte kunde följa med. Sedan skulle vi tappa Linnea Björk efter lördagens match, men få tillskott av Rebecca Petersson till söndagen. På lördag morgon när vi satt på tåget till Örebro ringde telefonen och det var Rebecca som låg hemma och hade blivit magsjuk och väl framme i Lindesberg var Lisen Laurent lite krasslig. Det skulle betyda 3 avbytare på lördagen och 2 avbytare på söndagen och med 3 matcher om vardera 2x25min är det lite tunt.

Vår första och enda match på lördagen var mot Lindeskolan, som vi sett vid några tillfällen i Hallsberg och även i RMB förra året. De spelar ett snabbt spel med kontringar och de har även flera duktiga skyttar. Vi själva spelar också ett snabbt spel och försöker kontra så mycket det går och förhoppningen var en snabb och rolig match. Vi börjar bra och särskilt i försvaret spelar vi bra, men efter tio minuter åker Hanna Åkerberg i golvet och slår i huvudet och blir borta för resten av matchen, förutom ett kort försök i andra halvlek. Detta reducerade oss till 2 avbytare och endast tre niometersspelare, men det märktes inte på spelet och i halvtid stod det 10-7 i Lindeskolans favör. Andra halvlek fortsätter vi spela bra, men relativt snabbt börjar orken tryta och Lindeskolan får kontra in en hel del lätta mål i och vinner tillslut med klara 25-12.

Första matchen på söndagen var mot Mantorp, som vi såg för första gången på lördagen mot Tumba. De är som vi ett rent 92-lag och spelar väldigt likt Mantorps herrlag i allsvenskan. De har en duktig målvakt som kastar bra kontringsbollar och sedan trycker de på allt inklusive avkast, men om man får stopp på kontringarna har de inget speciellt uppställt anfallsspel. Med förlusten av Linnea sedan gårdagens match och lite osäkerhet kring hur Hanna mådde och Lisen fortfarande krasslig lade vi om vår spelstil för att ha någon chans att orka två matcher på söndagen. Istället för att kontra bestämde vi oss för att ta det lugnt och inte kontra om det inte fanns en solklar chans och bygga upp anfallsspelet så alla visste när avslut skulle komma och kunna jobba hem och säkra Mantorps kontringsspel. Detta gör att det blir en rätt tempofattig match, men vi gör precis som vi sagt och kan gå till halvtidsvilan med ledningen, 8-7. Vi spelar riktigt bra i andra halvlek och Molly Sjöberg i målet spikar igen totalt. Hon tar allt från 9-meter och räddar kontringar och straffar. Efter 20 minuter i andra halvlek har vi bara släppt in ett mål. När slutsignalen ljuder står vi som segrare med klara 20-11.

Helgens sista match går mot Tumba och om vi vinner har vi chans att ta en plats till steg 4, om Lindeskolan skulle förlora mot Mantorp. Hanna och Lisen är båda pigga till denna match, men istället har Olivia Svalstedt sträckt sig i ryggen mot Mantorp och har väldigt svårt att röra sig. Det betydde 2 avbytare och endast 3 niometersspelare igen. Detta är ändå inget som hindrar oss att göra en bra match och med 5 minuter kvar av första halvlek är det fortfarande jämnt, men tyvärr tappar vi lite på slutet och halvtidsresultatet skrivs till 13-7. I halvtidspausen ser alla helt färdiga ut, men med bara en halvlek kvar denna helg samlar vi sista krafterna och går in för att kämpa oss till ett bra resultat. Vi gör det riktigt bra, men det blir lite för mycket och när både Hanna och Elin får lindas om för lättare lårkakor kan man se hur spelarna på plan sliter för varje steg. Ett tag ser det ut som att vi spelar i ultrarapid och när vi springer hem efter avslut går det inte fortare även fast man trycker i för allt vad tyget håller. Slutresultatet skrivs till 23-9 i Tumbafavör.

Vi är väldigt nöjda med spelet vi presterar i helgen och med bättre förutsättningar hade vi garanterat varit med och slagits i toppen om platserna till steg 4. Roligt att se är även fast vi saknar många tongivande spelare klarar vi spela riktigt bra och behöver inte förlita oss på någon speciell person. Vi är lite extra imponerade av Molly i helgen som förmodligen ligger på över 50% räddningar och då skall man ha i minnet att de flesta målen mot Tumba och Lindeskolan kommer på kontringar. Molly var riktigt het tillsammans med Andrea Höglund, som var helgens slitvarg på nio meter och även skytteligavinnare med 10 mål. Jätteroligt att se hur alla verkligen sliter och kämpar för varandra och vi gör ett kanonarbete i försvaret där vi kämpar och sliter och helt klart är att när vi väl är samlade så är vi mycket svåra att få hål på. Nu ser vi fram mot nästa års Flick-SM för spelare födda 92-93.

Helgens kämpar bestod av:

Molly Sjöberg, Linnea Björk, Elin Ronqvist, Mimmi Laurent, Matilda Olausson, Lisen Laurent, Helena Pernehagen, Anna Lindahl, Andrea Höglund, Hanna Åkerberg, Olivia Svalstedt.

Erik Hammarberg